Idag är vårt samhälle till stor del uppbyggt kring att man ska ha bil. Jag är glad som bor i Lund, en stad där cykeln är i fokus, mycket tack vare alla studenter som bor här men också för att det är näst intill omöjligt att köra bil i centra Lund (jag har försökt, inget jag rekommenderar). Under hela min studietid klarade jag mig utan bil, visst var det lite jobbigt att cykla fler kilometer till Willys när man ville storhandla billigt, trycka ner all mat i en gigantisk ryggsäck, för att sen cykla hem. Var man någon gång för lat för att cykla, kunde man alltid ta bussen.

 

Sen blev jag sambo och fick en söt liten volvo på köpet och oj vad snabbt jag blev bekväm. Så skönt att ta bilen till affären. Helgerna blev gärna fokuserade till att vi nu kunde köra någonstans, och där är jag fortfarande även om jag rätt ofta kommer på mig själv och skäms. Det går inte att vi har det så här - vi måste ju sluta köra bil när vi som bor i städer har så bra alternativ (sen att vi behöver utbilda väldigt många i hur man beteer sig i kollektivtrafiken är en annan sak). 

 

Jag tror att vi måste utmana oss själva lite mer, vi måste tänka ett steg längre. När suget slår till på lördagkvällen och godiset är slut - måste vi då ta bilen till ICA? Betyder den där chokladkakan så mycket att du är beredd att riskera jorden och allt framtida liv? Jag tror inte det. Nu var det kanske en lite väl hård jämförelse men poängen går fram. Om alla kan tänka ett steg längre, göra en konsekvensbedömning av sitt handlande så har vi kommit en bra bit på väg! 

 

Hhär kommer ett filmtips på ämnet, Bikes vs. Cars, en film av Fredrik Gertten.